Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 7 800 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 7 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

I april bytte jag jobb, från sjukhusets stressiga vardag med stort flöde av patienter till kommunal bemanningstjänst. Jag vacklade fram och tillbaka i huruvida det var rätt bestlut, och kom till slut fram till att det inte var rätt. Så innan jag gick på semester meddelade jag båda mina chefer att jag tänkte lämna kommunen och gå tillbaka till sjukhuset.

Semestern spenderades till stor del här hemma. Jag tyckte det var underbart att bara ta det lugnt och inte flänga runt maken var nog mindre tillfreds med detta.

I september fick Matilda sin diagnos och började medicinera mot ADD i september gick jag oxå tillbaka till sjukhuset och livet återgick i planering planering och åter planering av hur och när vi ska jobba men det får gå!

Hösten var lugn med sina vanliga inslag av sjukor för lillasyster Bus de stora har inte varit sjuka mer än där i början av året. Men Liv har återkommande haft hög feber utan andra symtom och jag började fundera på varför, periodisk feber kom på tapeten men de sista månaderna har hon inte haft endast feber och därför har vi inte kunnat ta provet som skulle kunna ge klarhet i den gåtan.

Julen spenderade jag på jobbet och maken och barnen var hos min syster.

Nyår skall spenderas i Lund hos min goa vän Marika. Sen ligger 2012 framför oss, undrar om vi överlever På återseende nästa år!

Jag har jobbat hela helgen så det har inte blivit mycket firande alls. Micke och barnen var hos min syster i lördags, de hade det säkert bra där!

Tomten kom och alla barn verkar nöjda med sina paket.

Vi hade bestämt att inte köpa klappar till varandra i år så det var nästan bara paket till barnen som köptes här. Skönt att slippa den stressen tycker jag!

Idag har jag varit och sjungit med KSG i Stehag, det är en pytteliten och söt kyrka så vi fick verkligen tränga ihop oss idag. Simon, pianisten fick sitta inne i altarringen för att få plats, Ingrid fick stå på en kyrkbänk för att ens se honom… Men det gick ju i alla fall!

Nu sitter jag insvept i snugrugen och tittar TV och slösurfar.  Så det var den julen det. Nu ser vi fram emot nyår, vi är bjudna till Lund till min goa vän Marika. Det ska bli trevligt, Ja jo alltså Micke ska ju såklart jobba men jaja det blir nog bra ändå!

Frustrationen har flödat, irritationsnivån hos oss som jobbat har varit knivskarp och smågnabbet har legat under ytan hela veckan. Så som det lätt blir när vi blir hårt pressade väldigt länge. Men vi har tagit oss igenom det! Bara att andas ut och gå vidare, vintern är långt ifrån slut och med den stadiga strömmen av icke ortopediska patienter lär vi ha en stor lång externa patienterlista att beta av långt in på våren!

I fredags kom då ett besked som ingen väntat sig! Sören Olofsson avgår som regiondirektör!!!

Ljus i mörker? Eller??

Vi kan ju bara önska oss att det blir bättre nu. Att den som kommer att efterträda honom har lite större öron och mer logiskt tänkande, för i mina ögon har S. Olofsson mest skapat bekymmer åt oss som jobbar.

Vi ska jobba lika, PM ska ändras för att vara samma på båda ställena, rutiner och arbetssätt ska ändras och sådant som vi vet fungerat i många år!

Förändringar är bra, men inte alltid, och definitift inte när det skall ändras bara för att det ska!

Nu tar vi nya tag i att försöka rädda vårt sjukhus! Och det handlar inte om VI och dem! Eller Lund vs Malmö det handlar om att skapa en bra arbetsplats på båda sjukhusen, Malmö behöver ett akutsjukhus. Ett bra sådant, men Lund behöver alla sina delar för att kunna fungera som trauma/universitetssjukhus.
Det fungerar dåligt att ha 1 sjukhus utspritt i 2 städer, det skapar inget mervärde för patienter att behöva flyttas, eller vänta på en konsult som befinner sig på det andra sjukhuset!

En flyttad eller väntad dag är en förlorad dag och skall vi prata LEAN så är det MUDA och inget annat. Så NOG nu gör om gör rätt och inse att det blev FEL i grund och botten!

Jag har en god kollega (Eller eg är de flera stycken som skrev den men bara en som står som författare) som skrivit en riktigt bra artikel LÄS DEN! —>Politiker, återta makten över vårdbesluten!

När den däringa lilla filuren fyllde 2 såg det ut så här:

Stina var inledningsvis inte helt säker på att min önskan gick att uppfylla eftersom att passionsblommor är lite plottriga, men hon hade hittat en bild som skulle kunna funka, en ensam blomma med vitgröna kronblad, blå smala blad längst in och gula pistiller. Vissa färger valde vi (eller vi och vi… Stina mest hey hon är konstnären här inte jag!) att förstärka som det gröna tex. Det vitare fick stryka på foten.

Jag tyckte som sist att linjer var värst att göra, stickigt och elektriskt ända ut i fingerspetsarna. Fyllnad av färg var inte så farligt. Men visst jag har varit och är fortfarande svullen (men marginelt mot i början direkt efter) och i går hade jag 40 graders feber ytterst lokalt på vänstra överarmen! När jag kom hem från jobbet tog jag bort tegadermen och tvättade mkt grundligt bort allt guck från tatton och smorde in den lika grundligt. Proceduren kommer att upprepas de kommande dagarna och veckorna tills det är helt läkt. Men jag upplever redan att huden i tatueringen är mkt mjukare än jag mindes det sist. Då var det väldigt skorpigt och kakigt! Och när skorporna trillade av så följde ju såklart lite av färgen oxå med… Det fixade dock Stina till i onsdags så även den gamla tatton ser ny ut! Nice!

Snipp snapp slut…

eller nänä jag vill ha mera… vad och var vet jag inte ännu dock… får samla pengar och fundera på det en sväng! Så det blir ett mail mindre i Stinas mailhög den kommande bokningsdagen!

Oh jaha ville ni se underverket???

Jamen såklart!!!!

Jag är krasslig igen, var superhes för ca en månad sen och förra veckan sjöng jag sönder min hals igen… Attans oxå har inte riktigt tid med att inte öva just nu det är lite mycket julsånger som skall nötas in för det!

Aja… Nästnästa torsdag ska jag tatuera mig!!! Jippie efter 2 års väntan har jag fått tid hos Stina på Eyescreamtattoo i Ystad… Åh vad jag längtar!!! Det blir något med mkt färg! Bilder får komma när verket är klart!

Nå jag ville väl mest säga att jag lever även om jag inte skriver nåt!

Men skulle jag behöva gå ut så gnäller jag dessto mer sånn är jag, jag ogillar att frysa och bli blöt, jag äger inga ordentliga regnkläder och bara tanken på att bli blöt på väg till jobbet är hemsk eftersom skåpen i omklädningsrummet är så små och trånga att inget torkar och efter 8 timmar är kläderna så förfärligt kallblöta att man helst hade åkt hem i landstingspyjamasen!

Underbara höstdagar med sol och klar luft är oxå fantastiska med hög klar och lite ”krispig” luft. Jo hösten är en av mina favoritårstider!

Så om ni planerar att bryta något ben eller så den närmsta framtiden (typ 6 år) så se för allt i världen till er att ha minst 3 dagars läkemedel med er när ni lämnar hemmets trygga vrå. Speciellt om det är så att ni tar något mer ovanligt läkemedel… För jag har inte mage att beställa läkemedel på jourtid samtidigt som vi säger upp personal! (Jag säger inte att jag inte kommer att göra det om det bli nödvändigt, men det kommer att ta emot MYCKET! Sila mygg och svälja kameler pratas det om…)

Inledde lördagen med 4 patienter lyxlir med andra ord! Men något säger mig att det inte kommer att vara så när jag kommer tillbaka till ortopeden i morgonbitti.

Hemma möttes jag av en krasslig familj. Maken huvudvärkig, trött och lite illamåendes, Liv småfebrig och lite krasslig i magen… Och så Matilda då med sin fot. Ja foten ja, den fastnade hon med på en skruv i en låda i skolan igår och fick åka och sys på vårdcentralen… Hon läker nog ihop igen ska vi tro, men hon ojar sig rätt så rejält här just nu!

Nähä det får bli en tidig kväll!