Blääääääääääää jag vill hoppa av tåget nu, jag vill ha ONT inte bara mesfisont utan JÄTTEONT!!!
Kvinnor är konstiga varelser, jag tror inte det finns en man i universum som inte håller med mig på den punkten… Först vill vi inget hellre än att BLI gravida (de flesta i alla fall det finns ju undantag som bekräftar regler…) sen när vi då är gravida så gnäller vi först för att vi mår illa, sen börjar vi oroa oss för att det ska vara något fel på bebisen, när den inte sparkar efter den fasen så suckar vi för ATT bebisen sparkar för mkt, för hårt, på diverse inre organ som inte gillar behandlingen. SEn klagar vi över värkande ryggar, och ben osv. Och till slut så gnäller vi för att det inte gör tillräckligt ont!?
Hur ska vi eg ha det kan man fråga sig, vill vi ha ont eller vill vi det inte… Det hela kan summeras hyfsat enkelt
1. De första 36 veckorna vill vi ha det så smärtfritt som möjligt.
2. Efter dessa 36 veckor vill vi bara ha jättejättejätte ont för att bli av med den lill* parasiten som vuxit innom oss!
Jag är i alla fall helt säker på att NU VILL JAG HA UUUUUUT min bebis!!!!
Då kan jag ju åtminstone hysta över den på pappan, mormor, moster, en vagn en säng You name it… Jag måste inte kånka runt på den 24/7!

